Dag 9-10

Dag 9: Helags - Enkälen 29 km 

Vilodagen gjorde visst oss pigga i benen för idag blev det distansrekord. Känns bra att vi rivit av det eftersom vi tror att ca 3 mil om dagen kommer bli vårt snitt framöver. Vi har medvetet valt att börja med kortare distanser för att sedan öka. Hoppas att det ska minska risken för ev skador. Men snart är den ”semestern” över. Vi har också en medveten ”bromskloss” framför oss i form av inplanerat besök av Jennys pojkvän Martin i Storlien på torsdag. Så snabbare än så har vi inte kunnat gå vilket nog varit bra för våra kroppar. 

Vi hade blivit lovade regn och åska men lyckades hålla allt detta på distans hela dagen (men kunde hela tiden se det på håll). För att underhålla oss själva började vi med alfabetslekar som tyvärr dog rätt snabbt. Vi körde ”matvaror från A-Ö” men förlorade på U, finns det någon mat som börjar på U??? Vi körde ”svenska städer” men kom tyvärr bara till C… ”Länder i världen” slutade på O och vi hann knappt börja med delstater i USA innan vi gav upp. Någon som kan hjälpa oss vidare?

Jenny hade en liten mental dipp på förmiddagen då hon insåg att det typ är 70 dagar kvar av det här äventyret vilket plötsligt kändes långt. Tänk så blir man uttråkad? Men sen kom hon på bättre tankar igen. Vi kommer nog dippa åt alla möjliga håll under den här resan!

Under dagen lämnade vi Härjedalen och gick in i Jämtland. Landskap nr 3 på resan. Vi passerade Sylarnas fjällstation där vi kunde minnas tillbaka till ett dramatiskt gräl vi hade i entrén för fem år sedan efter en kall, regnig och kalorifattig augustidag. Idag höll vi sams! Vi har fått lära oss den hårda vägen att värme och mat håller en borta från gräl. Oftast. 

Vi hann precis slå upp tält, tvätta av oss och laga mat innan det där utlovade regnet kom över även oss. Fick bli middag inne i tältet - som vi saknat under vår vilodag.

Härligt att vara tillbaka i friska luften och ligga i tältet och lyssna på regndropparnas smattrande mot tältduken. Det dränker också ev åsk-oljud vilket Hanna tycker är väldigt skönt! 

En annan skön grej är att vår packning bara blir lättare. Nu bär vi typ ingen mat längre utan köper längs med vägen så vi bär bara vår utrustning (med det är väl 14-15 kg ändå). Stor skillnad mot första dagarna. Vi får njuta så länge det varar för snart blir det påfyllning igen. 

Dag 10: Enkälen- Sevedholm 15 km

Välförtjänt sovmorgon till 8:15 efter gårdagens strapats. Ute sken solen och vi kunde torka våra kläder i trädgården. 

Fortsatt vandring på Jämtlandstriangeln innebär något vi inte alls är vana vid- trängsel vid spängerna och vedervärdiga dass. Sorgligt nog har folk lämnat kvar skräp på dassen och man undrar ju vilka de tror ska bära med sig detta skräp?  

Fördelen med Jämtlandstriangeln är att det finns möjlighet att köpa riktigt kaffe vilket vi naturligtvis utnyttjade på Blåhammaren. Sedan kunde vi nästan bara släppa bromsen och låta benen gå av sig själv de många höjdmeter utför till Enan-ån där vi beslutat oss för att sova. 

Vid ankomst var vi smått panikslagna över broms-, blinning-, mygg- och knott- situationen. Men någon halvtimme senare var vi nybadade och hade fått på oss vår skyddsutrustning varför vi överlevde även denna kväll. 

Hanna blev rädd för åskan och gick och lade sig klockan åtta i rent självförsvar. Jenny låg vaken och tänkte på liknelsen mellan myggor och zombies. När kommer de hitta en glipa i tältduken, välla in och äta upp oss? Vi har alla våra kamper.