Dag 11-12

Dag 11: Sevedholm - Åhlenstugan 22 km

Idag var det Hannas tur att vakna med en lite mer öm höft och rygg än vanligt… För att snart inse att liggunderlaget blivit sorgligt platt under natten. Jaha. Har dessa uppblåsbara liggunderlag ingen livslust eller vad är grejen?! Tur i oturen var Jennys pojkvän (vad skulle vi göra utan honom?) just denna dag påväg till oss och hade dessutom vägarna förbi XXL. Det var bara att lägga ytterligare en beställning. Tack Martin! 

Morgonen fortsatte sedan med nytt krig mot flygfäna. Trots värmen åkte utrustningen på och vi skyndade oss ner från skogen mot E14 som skulle ta oss mot Storlien. 8 km asfalt och en fikapaus vid en nerlagd matbutik senare var vi framme! 

Här blev det pizza-lunch och laddning av diverse elektronik. 

Ett tag trodde kanske personalen att vi tänkt slå upp tältet i deras resturang. Men sedan slog klockan 18:25 och tåget från Östersund anlände med Martin, våra liggunderlag samt mat och snacks för ytterligare en veckas vandring. 

Vi hade fått höra om det monsunregn som skulle drabba oss till helgen och tänkte det var lika bra att börja gå redan på kvällen för att komma en bit medan det fortfarande var uppehåll. Det vi inte räknat med var den täta dimman som gjorde navigeringen något svårare och vi fick vända om både en och två gånger. Att gå oledat (även om det var lite ofrivilligt denna gång eftersom det fanns en led bara att vi inte hittade den) tar sin lilla tid.

7,5 km tog ca 3h och middagen stod färdig vid midnatt. Men då hade vi hittat till en nybyggd raststuga som var varm och skön och Martin hade dessutom med sig chips så det gick ingen nöd på oss. Vi insåg hur tacksamt det är med ljuset som gör det möjligt att vara ute och vandra i princip dygnet runt den här tiden på året. Lagom till att vi fått upp tältet och krypit in var klockan 01 och de första regndropparna började falla. Så kan en dag också se ut! 

Dag 12: Åhlens stugan- Rensjösätern 13km 

Som utlovat kom det fruktade regnet. Från uppvaknande till skrivande stund kl 23 på kvällen har det regnat oavbrutet, helt utan uppehåll ett kallt och ogästvänligt regn. Vi har blivit varse hur otroligt skonade vi har varit tidigare under resan.

Frukosten inomhus i Åhlensstugan var den mysigaste stunden på hela dagen. Martin bjöd på kokkaffe och Jenny fann att hennes gröt var pimpad med vaniljproteinpulver vilket faktiskt gjorde den ätbar. 

Vi befann oss i ett varmt och glatt tillstånd, sedan gick det snabbt utför. 

Oledat stod på schemat, och det var precis vad det var. Tack och lov hade dimman från gårdagen lättat så vi kunde faktiskt ana konturerna av Rensjövalen som vi hade som riktmärke. Dagen bestod av trocklande genom snåriga videbuskar och dvärgbjörk och hopp/försök till snabb marsch genom myrar och träsk. Det fanns mindre tuvor att sätta fötterna på i hopp om att de skulle hålla emot tyngden av oss med ryggsäckarna på. Dessvärre missbedömde Hanna tidigt en sådan tuva och dränkte bägge skor i geggamoja som vällde in i skorna och impregnerade hennes fötter. I samma stund fastnade Martin med ena foten i en annan lerpöl och föll på ryggen. Han blev liggande en stund på rygg likt en skalbagge med sin 20 kgs ryggsäck under sig. Jenny tog naturligtvis chansen att gapskratta åt detta spektakel men Tji fick hon. När endast 15 minuter återstod av denna vandringsdag var det hennes tur att missbedöma en ovanligt lömsk tuva som visade sig ligga som en brygga över en bäck och i plumsade hon och hade plötsligt vatten upp till midjan. 

Trots dessa smärre missöden var samtliga överens om att den värsta stunden på dagen var den vid lunch. Kalla och blöta in på huden slog vi upp yttertältet för att laga mat. Martins jacka var tyvärr inte impregnerad utan läckte som ett såll. Hanna vågade inte öppna sina skor eftersom hon inte ville veta vad som dolde sig där (hennes oro bekräftades senare på kvällen när hon kunde plocka ur stora lerkakor från insidan av kängorna). Jenny läppar var blå av kyla. Lunchen värmde och avhjälpte något mot tandhackandet men när den hade avnjutits var motivationen till att gå ut i regnet igen tämligen låg. 

När vi väl gett oss ut gick det ändå över förväntan då vi alla var stärkta av maten trots allt. Låt oss aldrig glömma detta. Dessutom hade Hanna och Jenny  underhållning i flera timmar av Martins nya klädsel. Han hade tvingats ge upp sin blöta jacka mot en poncho som Jenny lånat ut. Hans armar fick inte helt plats i ponchon vilket medförde att han likande en Tyrannosaurus Rex när han traskade över fjällen. Vi tog vår chans till ett förlösande skratt när det bjöds. 

Strax innan vi slog läger passerade vi Rensjösätern, en gammal jaktvilla från 1800-talet som med sin väldigt rosa panel verkligen inte passar in i omgivningen. Vi kunde se framför oss hur de adliga från förr vred sig i sina gravar när vi stod och kramade ur våra dyngblöta strumpor på deras farstu. Förlåt. 

Blöta, kalla och hungriga slog vi upp lägret och där stannade vi resten av kvällen. Vi trängde ihop oss alla tre i samma tvåmannatält och åt varm kokoskryddris-gryta och drack whisky. Eftersom Martin är inne i en whisky-nörd-period hade vi 4 olika sorter att välja på. 

Nu har vi alla gått och lagt oss med olika strategier för att torka våra blöta plagg. Martin sover med sina i sovsäcken, Jenny har sina under de torra plaggen hon har på sig och Hanna - ja hon struntar visst i att ens försöka och lämnar allt hopp till morgondagens pannben som ska få henne att sätta på sig blöta, kalla kläder mot sin varma torra hud.