Dag 26-29

Dag 26: Gäddede - lite innan Väktarmon 23 km. 

Vi lyxade till det med hotellfrukost och väntade ut det värsta av morgonens regn. Vid 11 kom vi iväg och slapp då regn i flera timmar. 

Lagom till att det började regna hittade vi en raststuga med tveksam isolering som med nöd och näppe stod upp. Jenny fick arrangera en nödlösning för att ens kunna stänga dörren som saknade ordentligt handtag och envisades med att öppna sig mot den kalla vinden. Nästan lika rått inomhus som utomhus men jaja, vi slapp iaf regnet. 

Skön terräng över lite böljande låga dalar (med myr såklart) och gles fjällskog. 

Vid Bleriken kände vid doften av eld och fick syn på en människa. Det dröjde inte många sekunder innan vi identifierade honom som vår gröna-bandet kompis Mårten med den röda kepsen! Vi slog följe de sista kilometrarna av dagen och fick lära oss en lite om alpin fjällräddning bland annat. Vi jämförde skodon och kök och han kunde inte låta bli att skratta lite åt att vi hade trangiakök som med sina cirka 2 kg ändå får anses som något av en tungviktare i sammanhanget. Men vi gillar vårt trangiakök. I vått och torrt, i vind och på ojämnt underlag står det där och gör oss stolta. Av all utrustning är det nog just köket vi litar mest på!

Vi vinkade hejdå till Mårten när vi hittade en perfekt lägerplats med hör och häpna två bänkar, rinnande vatten, gräs till underlag och en badpöl. Saker man blir tacksam för i fjällen! Idag var första kvällen som båda frös och whiskyn smakade extra bra!

Dag 27: Lite innan Väktarmon - Rödfjället, 24,5 km

En solig men sval dag. Så fort solen gick i moln huttrade vi. Det är så här vi känner fjällen egentligen, att man fryser så fort man stannar. Dunjackan brukar åka på vid varje matpaus. Vi har varit glatt överraskade att vi haft det så varmt våra fyra första veckor men så brukar vi oftast vandra senare på sommaren så vi är kanske ovana vid säsongen. Vi undrade först om det redan blivit höst. Men sen insåg vi att det fortfarande bara var mitten på juli. Var nog en tillfällig svacka i högsommaren hoppas vi! Sommaren, som enligt tidigare prognoser skulle bli rekordvarm? Ganska skönt ändå att det inte verkar stämma. 

  

Många klädbyten blev det därför denna dag. Det sista till regnkläder då vi såg oroväckande tecken på himlen. Men regnet drog förbi och vi fick bara några droppar på oss. Tack vare regnet (och kanske att vi är på nya marker) har vi haft mindre besvär med diverse småkryp vilket har varit befriande. 

Just nu känns det som att dagarna och kilometrarna flyger förbi. Vi frågar oss själva hur vi bara kan gå och gå utan att bli uttråkade eller känna att tiden kryper fram. Men det går alldeles utmärkt och skönt är väl det. Annars hade vi nog gett upp för länge sen. Vi undrar också vad vi tänker på under dagarna och svaret är att vi alltför ofta inte tänker på något särskilt alls. Eller ens pratar med varandra. Att några stora livsavgörande eller djupa tankar kommer tänkas under den här vandringen känns osannolikt. Vi tänker på nästa måltid, var nästa fotsteg ska hamna och på vad berget där på andra sidan sjön egentligen heter. 

Dagens största utmaning var att hitta en tältplats på stenig och ojämn terräng men tillslut hittade vi en liten yta med perfekt läge som gav oss kvällssol till middagen. 

Dag 28: Rödfjällsstugan- Raukaselet 29km

Vi tog sovmorgon i regnrusket för att tajma caféöppning  i Ankarede vid 11. Oj, fika precis efter frukost tänker kanske ni. Inga problem! Cirka en timme efter matintag börjar nämligen magen kurra vildsint nu för tiden. Vi blev snabbt identifierade som gröna-bandare, fick ett varmt omhändertagande och blev bjudna på varsin dubbelvåffla och kaffe. Våfflan, den var inte att leka med! Frasig och fyllig på samma gång med en generös klick hjortronsylt och grädde. 5/5 helt enkelt. Vi var inte ensamma om att tycka det, kön ringlade sig snabbt lång! Vad dubbelvåfflan sedan tog väg är svårt att säga, hungerkänslan var nämligen oförändrad. Vi fick komplettera second breakfast med varsin tunnbrödsrulle och kaka innan vi kunde fortsätta norrut! Väl värt ett besök - Ankarede som den gamla  kyrkstad det är och cafét!

Eftersom vi lämnade cafét kl 12 blev hela dagen förskjuten på något vis. Vi tog oss till ett vindskydd lagom till att vi båda var genomblöta av det inte så kraftiga men ihärdiga regnet. Där fick vi i oss lunch men tyvärr dröjde värmen varför vi blev kvar i några timmar. Just när vi laddat om för att ge oss ut igen så var vi tyvärr hungriga igen och fick tillaga en påse frystorkat!

 

Dagen avslutades med mygginvasion vilket vi läst oss till i andra gröna-bandares blogginlägg är vanligt i just detta område! Ovanligt sent, vid nio-tiden satte vi upp tältet vid Raukaselet.

Jennys försök till bild av myggsvärm. Kanske kan ni ana de svarta prickarna mot himlen. 

Eftersom kvällsrutinen av bad och matlagning sitter var de snart avklarade och vi kunde krypa ner i varsin efterlängtad sovsäck. Vi somnade till det ganska kraftigt forsande vattnet som till en början var nästan öronbedövande högt och efter en stund knappt hördes. Häftigt hur hjärnan kan sålla bort sådana ljud när man är totalt avslappnad. Misstänker att det inte hade gått lika bra hemma.

Dag 29: Raukaselet - Klimpfjäll 25 km 

Idag lämnade vi Jämtland bakom oss och klev in i Lappland! Vårt sista landskap att passera på den här resan. Det känns lite galet att vi redan kommit så långt. Men så är ju Lappland också väldigt stort. En liten bit har vi kvar att vandra ändå…

Stegen som förflyttade oss in i det nya landskapet togs precis innan lunch. Jämtland tog avsked av oss genom att bjuda på ett kort men ordentligt skyfall som kändes horisontellt. Den vänstra sidan blev blöt men knappt den högra. Så hårt var regnet också att vi först trodde att det haglade, men det gjorde det inte! Vinden hann i princip blåsa regnställen torra när vi snart därefter klev över bron över Slipsikån som också var gränsen till Lappland. 

Vi lunchade vid en fin strand innan vi fortsatte ner till Klimpfjäll. Vi hade längtat till Klimpfjäll för det var även platsen för vår nästa hela vilodag. Äckliga strumpor behövde tvättas och ben och fötter vilas.

Väl framme och nyduschade firade vi ytterligare en delseger (allt går att fira!) med pizza och vin på hotellets restaurang. Där träffade vi återigen på vår vandringskompis Mårten. Han hade misstänkt att vi var på plats eftersom han känt igen Jennys skor utanför vår dörr (oklart om det var baserat på utseendet eller odören). Han skulle vidare redan dagen efter men vi hoppas att vi stöter på varandra igen framöver. Vi får väl helt enkelt gå ikapp! ;)

Tallrikarna länsade som vanligt! 

Strumporna blev denna kväll också tvättade men för första gången kvarstannade en viss odör… är det såhär det ska vara nu? 

Att sedan få somna i en hotellsäng var däremot inte helt fel! Helt klart bästa sängen.