Dag 30-31

Dag 30: Vilodag, Klimpfjäll. 

Vi infann oss på frukosten strax efter öppning och åt oss igenom större delen av bufféts utbud inklusive våfflor. Vi båda vaggade därifrån vi stängning ca 2 timmar senare, fyllda till bredden. 

Vårt största bekymmer idag var hunger och att det säkert var 900 meter till mataffären. Stegen blev alltför många. Dessutom glömdes det som skulle postas på hotellet och vi fick gå sträckan tvågånger! Längs vägen passerade vi en mycket gullig busskur. Jenny väntade en stund på Martin men han har tydligen bättre saker för sig, renoverar kök och sånt. 

Hanna var stressad över att äta ikapp förlorade kalorier och såg emellanåt gravt olycklig och lite rastlös ut. Vid lunch blev hon snudd på irriterad när den beställda lasagnen visade sig vara på tok för liten. Hon dränkte lasagnen i olivolja och stora skedar parmesan. Flera gånger. Men likväl försvann den förstås alldeles för snabbt från hennes tallrik. 

När hon lagt ifrån sig besticken började hon snabbt planera för nästa steg i sitt mat-marathon. "Jag måste till affären!" sade hon, och en kvart senare hittade Jenny henne utanför lokala Handlarn's parkering med kex och ost som hon i stort sätt inhalerade.

Lite senare på Klimpfjällgårdens blev Jenny avbruten i sitt kaffedrickande pga plastprasslande från Hannas håll. Hon smugglade nämligen in en chokladkaka på cafet och åt den som om det vore en smörgås. Liksom vek ner plasten och tog stora bett. Högst diskret trodde kanske hon, inte ett dugg konstaterade Jenny som såg all personal passera förbi och titta skeptiskt på chokladen. 

Mycket mer än så hände faktiskt inte denna dag, och det gör oss inte ett dugg!

Dag 31: Klimpfjäll - Remdalen 30,5 km

Vaknade till blå himmel och sol. Kroppar och själar (under omständigheterna) väl återhämtade under vilodagen. Vi grundade med frukostbuffé innan vi återigen begav oss norrut i shorts och linne. Gött med finväder! 

Visst har vi diverse smärtor som kommer och går. Hittills inget allvarligt och det mesta har gått att lösa med vila, stretching och Ipren. Det som däremot ibland kan gnaga i bakhuvudet är om något skulle bli långvarigt, även en längre tid efter gröna bandet. Det hade ju inte varit värt att sabba kroppen för det här. Men hur ska man veta? 

Något annat som börjar bli slitet efter att ha stretat på i tiotals mil är våra skor. Hannas kängor har fått en reva på skaftet som plåstrats om med tejp. Sannolikt inget som påverkar funktionen men bekräftar hennes misstanke om att dessa kängor nog tyvärr gjort sitt efter det här äventyret! Jennys trailskor har nog dessvärre gjort sitt redan innan äventyret är över. Där gick idag tyget på insidan av framfoten sönder. Något som kunde lagas med silvertejp i ca tre sekunder innan den lossnade. Det verkar inte påverka funktionen så mycket än men nya skor är påväg i en depålåda framöver så vi hoppas att de håller hela vägen dit! Annars blir det foppatoffelvandring och det låter som något man gärna vill undvika.  

Tejp innifrån med sporttejp fungerade mycket bättre, tips! Fäster även på fuktigt material till skillnad från silvertejp.

I övrigt har vi gjort livet spännande för oss själva de närmsta dagarna genom att försöka få en gasbehållare att räcka längre än den brukar… Vi brukar göra slut på en 230-grammare på ca 4-5 dagar. Vi hade öppnat en ny någon dag innan vi kom till Klimpfjäll och där hade vi tänkt köpa ytterligare en för att täcka behovet upp till Hemavan ca 5-6 dagar bort. I Klimpfjäll fanns dock bara stora behållare att köpa på nästan 500 gram och det tog emot för mycket. Förnuftet fick alltså stå tillbaka för att slippa bära för många extra gram…. Vi tänkte att det kunde bli en kul utmaning att snåla på gasen. Jättekul! Då blir det inget eftermiddagskaffe, sa vi! Idag var det dock sol och vi hade ju köpt ballerinakex som är så gott till kaffe… Äh en liten kopp har vi nog råd med, ändrade vi oss snabbt. Så kaffe blev det ändå! 

Vi kom en stund senare förbi en raststuga där någon hade lämnat en halvfull gasbehållare. Den borde vi ju tagit då kan man tänka! Här fick vi en ny chans att korrigera vårt tidigare sannolika misstag att inte köpa den stora gasen i Klimpfjäll. Men nej vi stod fast vid vår utmaning. Och lämnade gasen. Vi blir inte förvånade om det blir snacks till alla måltider sista dagarna innan Hemavan. Något vi bittert komma få ångra!

I övrigt rullade dagen på över fina fjäll. Precis när vi var påväg upp på kalfjället igen mot nattens tältplats blev molnen mörka och vi fick dagens första regn. Vi tog skydd en stund vid trädgränsen och lät fjällbjörkarna agera paraplyn med relativt god effekt. Jenny var först imponerad över regnklädernas förmåga att stöta ifrån sig regnet. Det såg ut som att vattnet bara studsade! Sen insåg vi att det var hagel.

Väderomslaget förföljde oss till tältplatsen vilket resulterade i ett stort osug att genomgå det dagliga kvällsbadet. Vi hade ju dessutom nyligen duschat på hotellet! Vi skippade badet men ångrade det sedan surt efter vi krupit ner i sovsäckarna. Huden var klibbig och ansiktet strävt och saltigt efter dagens strapatser. Nej, det gör vi inte om. Man ångrar aldrig ett bad!