Dag 32-34

Dag 32: Remdalen - Gränssjö. 28 km. 

Idag var en ganska intetsägande dag. Lite kalfjäll, mestadels gles fjällbjörkskog och pyttelite väg. Därför tänkte vi passa på att berätta något om våra rutiner.

Alarmet går av kl 7:00 och eftersom Hanna sällan visar livstecken brukar Jenny säga något i stil med "Nu ringer klockan". Ibland får Jenny svar, oftast inte. Oavsett släpper hon ut luften på sitt liggunderlag så att det blir lite för obekvämt att ligga kvar och morna sig och hon lika gärna kan gå upp och laga frukost. Hon har även övervägt att göra samma sak med Hannas liggunderlag, men avstått då hon misstänker att det skulle sabba husefriden. 

Frukosten består av kaffe och antingen gröt (numer med jordnötssmör som topping) eller müsli med vaniljproteinpulver (synd att vi aldrig hann testa smaken där hemma eftersom vi nu båda tröttnat på aspartam). Lagom till att varmvattnet är redo kommer Hanna ut ur tältet, oftast med dubbla ögonlock både ovanför och nedanför ögat. Hon är inte öververbal vid denna tidpunkt, men det brukar rätta till sig efter någon timme. 

Därefter tar Hanna hand om disken (oftast har Jenny huvudansvar för matlagning och Hanna för disk, en uppdelning vi båda är nöjda med). Diverse morgonbestyr avklaras, tält tas ner och ryggsäckarna fylls. Proceduren avslutas med att Hanna daskar till ryggsäcken på väl valda ställen eftersom "den har fel form". Och så ger vi oss av. 

Vi vandrar i 45 minuter, sedan tar vi paus. Detta är sen gammalt och introducerades redan på vår första gemensamma vandring 2018. Denna metod fick Jenny lära sig på sin allra första fjällvandring arrangerad av stf. Då kanske främst tillämpad för att folk med olika tempon inte skulle komma alltför långt bort ifrån varandra. Men det passar oss alldeles utmärkt och ger utrymme för många fikapauser! 

Efter ca fyra/fem 45-minutare är det lunch som varierar mellan tre olika rätter:

1: Nudelsoppa med kokosmjölkspulver och torkade kikärtor. 

2: Ö&B-pasta med parmesanost kokad med vitlök och toppad med nötter och olivolja.

3: Couscous med varma koppen, russin, nötter och olivolja. 

Längden på lunchen varierar kraftigt beroende på väder och energinivå. Sol resulterar nästan alltid i minst 2 h lunch. 

Sedan fortsätter 45-minutrarna till sen eftermiddag/ tidig kväll och vi börjar spåna på bra lägerplats. Detta är helst på kalfjäll pga att det är estetiskt tilltalande och oftast en fristad från flygfän (eller åtminstone minskat antal flygfän). Utöver detta är rinnande vatten och tjärn ett krav. Det sistnämnda eftersom vår dagliga rutin även utgörs av ett kvällsdopp för att skölja bort resterna från dagen: svett, myggmedel, solkräm, blod, smuts, myggor mm. Sedan vi påbörjade det nya projektet: lev snålt på gas, så har vi börjat koka upp måltiderna innan badet och stänga av köket. Lagom till att badet är avklarat är sedan maten klar! 

Middagen varierar vi mellan följande 5 rätter:

1: Tortellini med ölkorv 

2: Kokoskryddris: orientaliska kryddor, russin, torkade ärtor, kokos, pumpafrön, soltorkade tomater.

3: Risotto med torkad svamp och parmesan.

4: Fisksoppa: torkad torsk, purjo och potatis

5: Nudelrätt: torkad spenat, torkad fetaost, kokosmjölkspulver. 

Efter middagen brukar vi krypa in i tältet och läsa lite innan "släckning". Än så länge är kvällarna ljusa och vi behöver lyxigt nog inte använda våra pannlampor. I regel somnar vi runt 23, det brukar gå rätt snabbt. Sedan börjar allt om. 

Dag 33: Gränssjö - Arevattnet 23,5 km, 900 höjdmeter.

En av de häftigaste och mest pulshöjande dagarna hittills. Ostrategiskt av oss att planera in depålåda dagen innan vi skulle ta oss an den mest fysiskt krävande sträckan på hela gröna bandet. Men man kan inte planera allt i detalj utan ibland får man bara ta det som det kommer. Även om det innebär att ta 900 höjdmeter med 19-20 kg på ryggen istället för 14-15 kg. 

Det var perfekta vandringsväder. Molnigt och uppehåll. Först var det 9 km asfalt som uppvärmning. Här passade satellitsändaren på att kajka ur ytterligare en gång. Den började pipa och ha sig och sen fungerade den inte. Vi fick starta om den (lösningen på all teknik som strular?) så där förlorade vi återigen vårt spår. Men det som är mer oroande är om vi ens kan lita på den? Kommer den funka ifall vi behöver använda den i skarpt läge, alltså larma SOS. Vi hoppas vi slipper ta reda på det. 

Hur som helst! Efter detta bar det iväg rakt uppför. Det kändes i alla fall så. Hanna funderade en stund på om luftfuktigheten var extra hög idag. Men nej det var svett som frikostigt rann över hela kroppen. (Vad värt att hon tvättade håret igårkväll). Vi skulle upp på en bergsrygg, följa den, gå ner en bit igen och sedan gå upp på nästa berg. Totalt 900 höjdmeter uppför och tyvärr några nerför däremellan. Det var flåsigt kan vi hälsa! Men också mycket mäktigt med vackra fjäll flera mil åt vilket håll vi än tittade. 

Vi tog en lunchpaus vid gränsen till Norge och efter det sista flåsandet var vi uppe på Lapplandsledens högsta punkt, 1178 möh. Kanske var det även högsta punkten på vår vandring också. Vi får se! När vi var vid högsta punkten började det såklart åska. Tur det bar av nerför direkt efter det. Mindre tur för våra knän och fotsulor. För satan vad det brann under fötterna och värkte i knäna av den branta nerförsbacken som följde. Det är alltid värst nerför! Vi ville bara lägga oss i gräset och rulla ner de sista kilometrarna. 

Lapplandsleden etablerades för bara två år sedan. Än så länge har vi inte träffat så många andra vandrare så särskilt välbesökt verkar den ännu inte vara. Den är välmarkerad och har flera obemannade stugor längs med vägen så vi hoppas att fler ska hitta hit. Dock kanske inte om man har problem med knäna eller mindre bra kondition. Då uteblir nog njutningen till stor del, iallafall på dagens etapp. 

Nere vid Arevattnet slog vi läger och tog ett av våra bästa bad hittills. Det var sten/sandbotten! Vi hann till och med sitta ute en stund, laga mat och ta en klunk fredagswhisky innan regnet kom och vi fick krypa in i tältet. Än så länge går det fint med snålandet på gasen. Till middagen kokade vi bara upp risrätten vi skulle äta och lät den sedan stå i 20 min under lock. Klart!

Dag 34: Arevattnet - Skälvattnet 33km. 

Nästan lika många kilometer idag som dagar vandrade. Och det känns. Vi har båda lite smärtor här och var, från midjan och neråt. Det beror nog dels på de sista dagarnas många höjdmeter och dels på tyngden av en nu påfylld ryggsäck.

Vädret överträffade alla förväntningar och var inte alls så regnigt som vi hade förväntat oss. Miljön var fin men Lapplandsleden i sig imponerade inte på oss alltför mycket. Känns inte som att en vandrare dragit denna led. För många onödiga höjdmeter över små åsar och för mycket sicksackande är vår utvärdering som dock sker i ett läge när vi är ganska slitna. 

Lagom till att frukostenergin börjat sina så fick vi syn på honom ännu en gång - Mårten! Denna gång i sällskap av flickvännen som följer med honom delar av Lapplandsleden. Fast vi egentligen behövde traska på i vår snabba takt för att nå dagsmålet så var det svårt att slita sig från samtalen med dem. De var helt enkelt för trevliga! Efter sista vadet innan Daevne raststuga sade vi dock hej då för den här gången!

Regnet svepte till sist in och förföljde oss resten av kvällen! Trist asfalt i 7 kilometer och omvägar genom skog gjorde oss allmänt trötta lagom till att vi nådde vår tältplats, Skälvattnet. Tyvärr var sjön omgiven av myr som inte syntes på kartan men vi hade inte ork att fortsätta gå så där fick det bli! Det är tur att de flesta av våra kvällsrutiner kan avverkas utan samtal, för ikväll var det ingen av oss som hade ord över. Det blev en kort kväll!