Dag 40-41

Dag 40: Ammarnäs - Lillvitnjulberget 22 km

Vi tog en lugn morgon på hotellet och åt ännu en frukostbuffé. Då sovmorgonen var högprioriterad fick det bli en snabb frukost, säkert max 60 min lång. Vi fick även en glimt av en kändis faktiskt tro det eller ej!

Ifrån Ammarnäs väntade ett vägval som vi varit oerhört peppade på i flera veckor nu! Istället för att ta Kungsleden norrut skulle vi fortsätta mer västerut, via Vindelfjället, oledat, Nordkalottleden och Padjelanta upp till norra Kungsleden. 

Visa av våra tidigare misstag ändrade vi också delvägval i sista stund till en med färre höjdmeter som skulle följa Vindelälven i nordvästlig riktning. Alternativet skulle annars ha gått rakt upp för en skidbacke, över kalfjället och sedan ner igen några kilometer senare. Vi kommer få rikligt med kalfjäll framöver tänkte vi och ville bespara våra ryggar och rumpor besväret nu efter att ha fått påfylld ryggsäck. Precis när vi gav oss av kom en regnskur men idag var det varmt och skönt ute så det kändes äntligen som ett svalkande sommarregn!

Nöjda med vägvalet flöt kilometrarna på snabbt och sommarleden visade sig vara vara ett fyrhjulsspår, något som är en lyx eftersom det innebär att vi kan gå i varsin ränna och prata med varandra.

Efter en stund såg vi något sorts märkligt salt som låg utstrött i spåren i stora högar. Mycket underligt konstaterade vi, just sånt salt hade vi inte sett förut...Tills vi upptäckte fläckar även i riset bredvid stigen och tog upp en hög i händerna. Det smälte mellan våra fingrar och vi förstod att det var gigantiska hagel! Vi tackade moder jord både en och två gånger över att vi slapp få detta över oss. 

När vi vandrat ett lagom antal kilometrar och börjat fundera på att slå läger så dök en otrolig plats upp. Den hade både ett picknickbord, en naturlig badplats, perfekt platt yta och lagom brus från älven att erbjuda! Vi slog till. Sedan fick vi en av de finaste kvällarna vi haft på resan hittills. En riktig sommarkväll. Badet kylde inte utan svalkade. Vi kunde sitta kvar i den ännu värmande solen efter middagen och bara njuta av utsikten över Vindelälven med Stálluoågglies klippväggar i bakgrunden. 

Dag 41: Lillvitnjulberget, vid Vindelälven - Vidduolvággie 32 Km

Dagen började redan på natten. Hanna vaknade kl 4:20 av att Jenny tömde luften i sitt liggunderlag. Nä… inte är det dags att gå upp redan? Hur morgonpigg kan man vara? Men det visade sig att Jenny bara drömt att väckarklockan ringt. När hon själv också såg att klockan bara var halv fem på morgonen insåg hon sitt misstag och fick retirera tillbaka in i sömnen. Och tyvärr blåsa upp liggunderlaget igen, vilket var extra besvärligt eftersom hon i sitt sömndruckna tillstånd glömt stänga ut-luft-ventilen.

När den riktiga morgonen väl kom några timmar senare överraskade Jenny Hanna med äggröra och knäckemacka med smör till frukost. Det var ju ändå lördag! De råa äggen hade hon på vinst och förlust burit med sig i ryggsäcken från Ammarnäs. Tur det blev vinst!

Det var ytterligare en fin sommardag. Eller som vi kallar det: shortsdag! Vi mötte faktiskt två fiskare på vägen som var avundsjuka på våra shorts i värmen, och vi förstår dem! Vi var nöjda med klädvalet och vädret. Blå himmel och sol. Allt är lättare när det inte regnar. Vi passade på att ta en extra lång eftermiddagsfika och lyxade till det med kokkaffe (annars dricker vi oftast nescafe för det väger inte lika mycket). Vi såg också till att jobba på solbrännan, såklart.

Dagens spenderades mestadels i en dal vandrandes längs med Vindelälven. Vi slog upp tältet när vi kommit upp till trädgränsen och fick ännu en solig sommarkväll. Myggen är tyvärr tillbaka (men det är knappt så vi störs, vi har varit med om värre nu) och Hanna tycker att just dessa myggbett kliar mer än någonsin. Kan det vara så eller är det bara inbillning? 

Vi vet att det är veckor kvar av vår vandring men tycker ändå att det börjar brännas. Tidigare har resan känts så lång att det varit svårt att föreställa sig målet. Men nu börjar vi faktiskt ana att det skulle kunna finnas ett slut. Det är en märklig men också lite pirrig känsla. Härligt att nå vårt mål, såklart. Men konstigt när det väl tar slut? En resa vi drömt om, planerat, och ja… genomfört så länge. Men än så länge har vi många dagar av att bara vara, vandra, äta och sova kvar. Och det känns bra!