Dag 42-43

Dag 42: Vidduolvággie - Tsaggiekjavrieh 26 km

En helt igenom härlig dag var detta. Först ledat i några kilometer till Vindelkroken, där Vindelälven gör en 90 graders sväng, sedan oledat i desto fler kilometer. 

Påväg upp till trädgränsen genom videbuskar.

Direkt när vi kom ovanför trädgränsen blev terrängen vänlig och vi tyckte det kändes härligt och lite befriande att vara tillbaka på oledad mark! Sist vi gick oledat fick vi ju ett tråkigt avslut vi och marken (helvetesmyren), så det var kul att vi kunde bli vänner igen! Klarblå himmel (åtminstone i början), helt vindstilla och när ljudet från bäckarna försvann bakom en ås var tystnaden nästan öronbedövande. Inte en kotte så långt ögat kunde nå! "Idag kanske blir den första dagen som vi inte träffar någon annan!" sade Jenny.

Om man får klaga på något så var det väl möjligen att marken var lite väl snubblig. Det stack nämligen upp sylvassa välkamouflerade stenar lite varstans i marken som vi snubblade på, sammanlagt säkert 30 gånger. Dessutom var myggen ettriga, detta trots att vi befann oss på 1000 möh!

Jenny hittade vandringens första (nästan) mogna blåbär! 

Fin tältplats ännu en gång, badvattnet finns numera med på topp 5-listan över fina badstränder och maten vi åt till middag toppar alla listor - linsgryta med stekt bröd. 

Just som bröden höll på att gräddas färdigt hörde Jenny röster. Två personer och en hund närmade sig: Linda, Wilhelm och Atlas. De visade sig vara gröna bandare norrifrån (såklart, stöter man på någon här ute så måste det vara just gröna bandare). Vi växlade några ord om diverse kamper vi genomlidit. Även detta par hade haft skoproblem och tvingats laga sina trailskor med tandtråd (smart?!). Deras skor var av samma märke som Jennys och hade gått sönder på samma ställe fast på andra sidan (dvs insidan höger fot, utsidan vänster). Detta är en spaning vi gjort hittills, att vi mestadels gått på östliga sluttningar på bergen och att skorna därför slitits mer på vänster insida och höger utsida. Vet någon om det är så? Har de östliga sidorna av berget en mer flack lutning som medför att leden går just där? Hursomhelst, som tur är får våra nya gröna-bandet-kompisar likaså nya skor i Hemavan. De varnade oss för Seldutvagge, en på kartan markerad sommarled som går igenom en dal. De hade träffat på en annan man som gått den och kallat den något i stil med djungelmisär. Vi och terrängen som just blivit vänner igen. Hmm, vi tackade för informationen och vinkade dem lycka till på deras fortsatta färd söderut. Och vi, vi tittar på alternativa vägar för att undvika den där Seldutvagge. Vi har nämligen fått nog av denna typ av kamper och har bestämt oss för att bara få härliga upplevelser framöver. 

Tyvärr var dagens måltid den minsta portionen av dem alla så snacksandet efter middagen visste inga gränser. Maten hade ätits klart redan vid halv åtta. Långa kvällar vid tältet passar Hanna bäst, då får hon läsa precis så mycket som hon vill. Jenny tenderar att snabbt bli rastlös vilket resulterade i att hon började tillaga kvällens andra middag - fisksoppa, efter en halvtimme. Det hade faktiskt inte bara med rastlösheten att göra, det ekade nämligen redan tomt i magsäcken. När andra middagen var avklarad var klockan lite mer lagom läsdags och även Jenny kunde slappna av.

Dag 43: Tsaggiekjavrieh - Suoddas, 22 km

Nattens tältplats kvalade in på resans topp 3-lista över finaste tältplatser. Det stämde även på morgonen. Efter frukost bar det av nerför till dagens första vad. Den första milen (?) gick vi oledat över ett fjäll innan vi kom ner till Laisälven och en rostig gammal bro som åter ledde oss på en sommarled norrut. För övrigt tacksamma att bron bar oss för den såg som sagt lite halvtaskig ut!

Ledmarkeringarna var lätta att hitta men terrängen var inte särskilt upptrampad, så det var ungefär som att gå oledat. Vädret var med oss även denna dag och vi kunde konstatera att det nu inte regnat på oss på en hel vecka. Så skönt! 

Eftersom vi går lite snabbare än beräknat har vi mat över och Jenny satsade idag på dubbel lunch. Något hon fick ångra eftersom vi direkt efter lunchen skulle ta 300 höjdmeter. Illamåendet var ett faktum och dubbel lunch var alltså inte en lika stor höjdare som dubbel middag. Hanna är dock tacksam att hon tog en för laget och testade detta. Nu vet vi! 

Hanna snacksar efterrätt och Jenny jäser i bakgrunden efter dubbla lunchen. 

Vid dagens andra vad såg vi två prickar på andra sidan som rörde sig. Det var dagens första (och enda) människor och vi spenderade eftermiddagen med att försöka gå ikapp dem. Efter dagens tredje vad gick det. Det visade sig (såklart) vara ännu en gröna bandare med sällskap. Det är typ bara vi som vandrar just här känns det som så det hade vi redan gissat oss till. Det vi inte visste var att han gick gröna bandet för andra året i rad. Imponerande! Vi själva känner nog att det räcker med en gång. Men man ska aldrig säga aldrig osv. 

Vi hade sällskap en bit och utbytte erfarenheter, katastrofala som fantastiska. Vi hade så trevligt att vi efter en stund insåg att vi alla fyra missat att vi sedan drygt 1 km tillbaka hamnat på fel led, en som svängde österut istället för norrut. Woops, sånt händer när man har fokus någon annanstans! Vi vinkade hejdå, de började leta tältplats och vi orienterade oss tillbaka till ursprungsleden. Men ganska snart därefter insåg vi att klockan slagit kväll och även vi började se oss om efter en plats att sova på. Vi hittade en utmärkt sådan med fin utsikt över fjällen vi ska vandra i de kommande dagarna. Dock fanns ingen bra tjärn eller vattendrag att bada i vilket ju egentligen är ett tältplatskriterium för oss, men kartan gick inte att rita om. Det fick bli en fjäll-raggardusch i en bäck som inte var djupare än 10 cm. Acceptabelt, men inte mer än så!