Dag 54-55

Dag 54: Áinnavárdu - Sälka, 29 km. 

En väderomslagens dag. Först vaknade vi till en riktigt varm sommarmorgon, när man liksom blir glad av att klockan ringer så man kan gå ut ur tältet och få syre. Vi satt till och med och läste bok till morgonkaffet lyckligt ovetandes över de väderomslag som väntade. 

Första väderomslaget var det från varmt och soligt till rejält blåsigt. Det hanterade vi med lätthet genom att dra på lite extra förstärkningsplagg. Eftersom vi fortfarande hade gott om energi beslöt vi oss att göra avstamp från tidigare planerad rutt och ta en "genväg" över fjället istället för att gå vägen om Hukejaurestugan. Bra idé eftersom vägen var fyra km kortare och terrängen såg enkel ut, tänkte vi. Men oledat är ju sällan en genväg hur enkelt det än må se ut på kartan. Med facit i hand gick det nog på ett ut men vi hade iaf ett trevligt äventyr och byggde rösen längs vägen. 

Sista väderomslaget blev desto tråkigare och mer svårhanterligt. Det började nämligen spöregna medan vinden fortsatte blåsa i samma anda rakt emot oss. Vi gick i en dal som fångade upp vinden rakt från Kebnekaisemassivet (vars glaciär vi kunde skymta på avstånd) och  förstod den sanna innebörden av begreppet vindtunnel. 

Kalla och blöta slog vi upp lägret strax innan vi nått norra Kungsleden och vi kunde inte längre komma ihåg känslan av den värmande solen på morgonen. 

Dag 55: Sälka - strax innan Alesjaure, 28 km

Vi hade i princip bestämt oss kvällen innan för att inte gå upp förrän regnet avtagit. Vi gjorde vårt bästa under natten för att drömma fram ett värmande solsken men när klockan ringde vid sju smattrade det friskt mot tältduken. Vi ställde klockan på åtta istället och somnade om. Nej, tyvärr, det var fortfarande regn var vi än tittade. Vi var där och då måttligt taggade över vår tillfälliga livssituation. Att börja dagen med redan blöta kläder och inte ens se tecken till ljusning på himlen… Det var segt. Hannas redan blöta regnkläder från gårdagen blev inte heller torrare när hon råkade hälla ut sin vattenflaska på dem. Jenny fortsatte på samma tema och välte ut kaffekoppen inne i tältet. Det var en blöt morgon på många sätt! När klockan slagit elva hade regnet avtagit och vi kunde äntligen fortsätta vår vandring. Till och med solen tittade fram när vi efter någon kilometer återanslöt till Kungsleden.

Först gick vi med regnställen på tills de torkat och sedan bytte vi om till de blöta vandringsbyxorna så att de också kunde torka. Finns inget bättre sätt att torka kläder på än att sätta på sig dem i solsken och gå! 

Vi vandrade i vackra Tjäktjavagge och kunde konstatera att vi förstår varför just detta är Kungsleden, grymt fint är det! En dryg timme senare var vi torra och framme vid Sälkastugorna. Där hade vi tänkt proviantera eftersom vi pga masksituationen låg back på matfronten. Till vår besvikelse var butiken stängd (stugvärden var iväg) och skulle öppna fyra timmar senare. Det orkade vi inte vänta på. Vi fick en påse tröstnötter från de snälla vandrare som hade delgivit oss den tråkiga nyheten. Men riktigt så illa var det inte med maten… vi hade i alla fall så det räckte resten av dygnet. Och nästa butik skulle passeras om dryga 2,5 mil. Det gällde bara att vi hann dit innan stängning klockan 10 morgonen därpå. Det skulle vi nog klara. 
Sagt och gjort. Vi knatade vidare. 

Eftermiddagen förlöpte tillsammans med en hel del regnskurar. Vissa mer ihållande än andra. Men vi hade iallafall fått vara torra en liten stund! Och till skillnad från gårdagen blåste det inte rakt i våra ansikten utan mer bakifrån. Efter Tjäktapasset kände vi hur temperaturen sjönk och när vi passerade en Fjällräven Classic-checkpoint såg vi på termometern att det bara var nio grader. Riktig sommarvärme. Ja, vi var initialt kanske inte helt nöjda med att vi lyckats timea vår vistelse här med Fjällräven Classic men faktum är att det varit mycket mindre folk än vi trodde. Dels har vi fått höra att vi ligger någon dag före bulken av de 1500 deltagarna (skönt) och sen har den här magsjukan (”vinterkräksjukan”) som härjat nog skrämt iväg en del övriga vandrare som kanske valt andra fjäll att semestra på? Fjällstugorna är nämligen fortfarande belagda med en hel del restriktioner. Exempelvis måste man förboka sin vistelse och övriga får inte tälta eller använda kök och dass. Butikerna är dock turligt nog fortsatt öppna (när man kommer under öppettiderna…). 

Nackdelen med att vi nu hade en tid att passa och en hel del kilometrar att avverka var att kvällen hann bli sen innan vi fick ställa av oss ryggorna för dagen. Dagsetappen blev egentligen inte längre än ”vanligt” men vi hade ju börjat ovanligt sent på dagen. Vi parkerade oss vid ett tjärn drygt 3 km från Alesjaurestugorna för att kunna proviantera morgonen därpå. Det enda bekrymret med tältplatsen var att vi inte hittade rinnande dricksvatten. Jenny gav sig iväg på jakt och fick avverka totalt ytterligare 1 km för att ordna med detta. Ja, hon var faktiskt borta så länge att Hanna blev orolig och började fundera över när och var hon skulle börja leta. Men lyckligtvis slapp hon fundera vidare på det! 

Sedan följde en kort och kylig kväll och nästipparna var kalla när vi tillslut kröp ner i sovsäckarna.