Dag 56-57

Dag 56: Strax innan Alesjaure - Abiskojaure 24 km

Vi vaknade till en värmande och solig morgon vilket nästan kändes overkligt och för bra för att vara sant efter gårdagens kalla kväll. 

Vi avverkade några snabba kilometrar till Alesjaure, en kamp mot klockan var det som gällde eftersom butiken troligtvis skulle stänga kl 10. Tio minuter till godo traskade vi in i butiken i strumpläst (och fick skämmas ihjäl eftersom de stank avgrundstanken). Jenny överhörde ett samtal mellan en besökare och stugvärden. Han nämnde att han var på 50- något dagen, och Jenny kunde inte hejda sig " Går du gröna bandet?!", frågade hon och när han vände sig om och svarade ja kunde hon snabbt identifiera honom som Palle. Palle med skägget och historierna. Våra vägar hade nästan korsats flera gånger tidigare och vi hade hört om varandra genom andra gröna-bandare. Vi slog följe resten av dagen och det höjde moralen rejält att få sällskap, lite nya intryck, samtal osv. Äntligen hade vi någon att få spy galla på Grubbdalen tillsammans med. Även han hade fått sin beskärda del av heletesmyr genom Jämtland väst. Dagen gick fortare än på länge.

Eftersom vädret tillät passade vi på att avsluta dagen med ett bad på Abiskojaures södra strand, även känt som Rivieran. Öl och trerätters middag för somliga. Jenny slog rekord i antal kalorier till kvällen och spenderade resten av kvällen i paltkoma.

Hanna och Jenny provligger tältplatser och Palle som håller i kameran upplyser dem om hur utomordentligt muppigt det ser ut! 

Palle är ingen lättviktare han heller, också han en Hilleberg-fantast. 

Dag 57, 14 aug Abiskojaure - Abisko, 14 km

Vi vaknade till regn som turligt nog hann avta lagom till avfärd. Idag hade vi ingen tid att spilla. Vi skulle till Abisko och gärna så fort som möjligt, det var en milstolpe vi sett fram emot länge. Slutet 1.0. Tillsammans med vår nya bandet-vän Palle gick vi med raska steg på den vältrampade leden. Vid en rastplats bara några kilometer före turiststationen stod han där, en av anledningarna till de raska stegen: Jennys pappa Bengt! Det var ett efterlängtat återseende och varma kramar utbyttes.

Han hade varit på plats i 1,5 dag redan och väntat in oss! Sedan gick vi tillsammans alla fyra de sista kilometrarna till Abisko, och slutet på Kungsleden för vår del. 

I Abisko blev det först en stor lunch, dusch, bastu och upphämtning av vår sista (!) depålåda. Som vi hade anat innehöll även den lite ohyra men efter vår numer sedvanliga inventering kunde vi konstatera att det bara var fisksoppan som var kontaminerad och således fick gå hädan. Resten verkade safe - så skönt! 

Pappa Bengt hade förutom en väldigt gott doftande tvål som var uppskattad, med sig en liten flaska champagne som vi bestämt oss för att kånka upp till röset. En sån chans har vi nog nämligen bara en gång i livet så det får vara värt det! Han hade även med sig ett par nya (men oroa er inte, de är ingådda!) kängor till Hanna som hennes mamma levererat till hans tåg när det passerade Stockholm. Har vi inte de bästa medhjälpare man kan få på denna resan? Vi tror det! Förutom kängorna hade hon även köpt tre par nya strumpor till både Hannas (men kanske mest Jennys) stora glädje. De gamla kängorna och strumporna fick gå samma öde till mötes som fisksoppan: papperskorgen.

Till vänster i bild en överraskning från Hannas mamma!

På turiststationen hade Hanna turen att springa in i välbekanta ansikten från Sälen i form av kollegan Oskar med familj som var här och jobbade under Fjällräven Classic. Vi hade ingen aning om att han var här, men han hade haft koll på vår GPS och sett att vi närmade oss. Otroligt roligt att få chansen att mötas här uppe! Det blev även en påminnelse om att det finns en annan verklighet som väntar utanför den här bubblan vi befunnit oss i så länge, även om det fortfarande känns avlägset. Det känns helt galet att det bara är en vecka kvar… 

Det blev en sen tacomiddag i gästköket på vandrarhemmet innan vi kröp ner i rena lakan och sängar för att sova.