Dag 61-62

Dag 61: Lite innan Gaskahytta - Vuomajohka 27,5 km

Det doftar höst! Och vi tycker det känns härligt att vi fått följa utvecklingen från försommar till sensommar/tidig höst på så nära håll. Inatt var det tydligen bara 2 grader varmt! Men idag var ändå en varmare dag än de två föregående. Solen var framme nästan hela dagen. Det var inte shortsväder. Men iallafall inte underställ- och regnställ-väder (används även som vindskydd). Den här leden är förresten verkligen fin, en av våra favoritetapper helt klart. Välmarkerat, mycket fjäll, ganska lättvandrat (minus många höjdmeter) och inte svårt att hitta tältplats eller vatten. Vi avverkade flera terränger denna dag: gräs, blockterräng (stenar), ris, lera och tillslut en gles björkskog. Vi var något möra efter gårdagens alla kilometer och tog det lite lugnare. Vädret tillät även längre pauser vilket var välkommet. Framförallt lunchen blev långdragen och det var tur att solen tillslut gick tillfälligt i moln för annars hade vi kanske suttit kvar än. 

Vi slog läger tidigare än vanligt för att försöka fånga kvällssolen och fira fredagskväll. Jenny hittade en härlig fjällplatå mitt i björkskogen som fick bli vår för kvällen och natten. Där hade vi en grym utsikt över dalen och fjällen bakom att njuta av till middagen. Kvällens firades med vår nya Whisky och Lindtchokladen. 

När vi satt där och blickade ut över bergen frågade vi oss själva om det här gröna bandet blivit som vi tänkt oss, och kunde nöjt konstatera att ja - det har det faktiskt! Vi pratade en lång stund om toppar och dalar. Vad som blev som vi tänkt och vad som inte blev det. Vi är överrens om att första halvan var tuffast och att vi fick sällskap på de ställen där vi nog behövde det som mest. Men vi kunde också konstatera att det generellt varit lättare än vi trodde. Såklart har det varit jobbigt i stunder, många gånger, men vi trodde nog att det skulle vara svårare och tuffare ändå. När vi är framme kommer vi ha gått fem dagar snabbare än vi planerat, men en sådan sak är också väldigt svår att planera när man ska vandra så här långt. Kanske trodde vi att vi skulle gå ännu snabbare än så, men med tanke på hur lugnt vi tog det det första 1-2 veckorna hade det varit svårt. Och att vi tog det lugnt där och då var nog klokt och inget vi ångrar. Vi är tacksamma att våra kroppar och majoriteten av vår utrustning orkat. Och att vi fortfarande är goda vänner! Vi är positivt överraskade över att vi fått möjlighet att tvätta våra kläder på alla ställen vi önskat och att alla våra depålådor kom fram. Vi hade förväntat oss en sommar lika varm som 2018 men är glada att vi slapp. Vi tror vi fått en väldigt vanlig sommar till fjälls. Lite regn (men inte flera dagar i sträck), lite sol och värme, lite blåst, några kalla kvällar mot slutet - men mest 17 grader och växlande molnighet = perfekt. 

Inte långt kvar nu…

Nej, nu känns det alldeles för vemodigt att börja sammanfatta det här äventyret… Vi fortsätter på utrustningspresentationen istället och tänkte berätta vad vi har i vårt first aid kit: enkla grejer för att laga både kroppar och prylar. 

Innehåll: skavsårsplåster, ”vanliga” plåster i olika storlek, sterila kompresser, steri strips, sportejp, extra tändstickor (i plastpåse), resorb, elastisk linda, handsprit, Gore tex-plåster till regnkläderna om de skulle gå sönder, tamponger (inte i första hand för det uppenbara utan för att stoppa näsblod eller göra upp eld), liten sax, nål och tråd (har använts till att laga Jennys vattentäta strumpor med, och nålen har även fått sticka hål på diverse blåsor och petat ut stickor). Vi har lindat upp några varv silvertejp på en penna för att slippa ta med hela rullen (den är för tung). I läkemedelsväg har vi: Alvedon, Ipren, Arcoxia, desloratadin, dimor, liten tub hydrokortison, antibiotika (heracillin mot ev allvarligare sårinfektion) och betapred (kortison vid ev allergisk reaktion). Receptbelagda läkemedel rekommenderar vi för övrigt inte att man har med om man inte vet hur och när man ska använda dem. För att laga saker har vi även med några säkerhetsnålar. Vi kan konstatera att det mesta turligt nog legat orört. Det som använts mest frekvent förutom nål och tråd är sporttejp (en hel rulle har gått åt - funkar till allt), Alvedon och Ipren, Arcoxia (diskbråck), hydrokortison (klåda, myggbett, fotsvamp). 

Dag 62: Vuomajohka - Dáccavággi 27 km, 900 höjdmeter

Äntligen kunde dagen börja med färska blåbär! Godaste utefrukosten hittills. 

Vi fortsatte vandra neråt och nedströms längs Anjavasselva. När vi skulle passera denna fick vi testa ytterligare en variant på norsk fjällbro som visat sig vara av väldigt varierande kvalitet. Just denna hade en säregen prägel: räcket utgjordes i stort sätt av ståltråd som knappt räckte upp till höften och bron vajade och knakade kraftig vid belastning. Skönt att det inte var så långt ner ifall den skulle gått sönder i alla fall.

Väl över bron stötte vi på riktigt stora träd som vi inte sett på veckor och anade då oråd. Vi tittade på klockan och fick våra misstankar bekräftade; vi var nu nere på 255 möh. 

Vi visste att vi skulle få fortsatte njuta av storslagna norska fjäll men först krävdes bara en smärre bergsbestigning upp till dryga 1000 möh. Det blev både mjölksyra, svett och pulsstegring i samband med detta. 

På toppen kunde vi pusta ut och tog låååång lunch. Vi har börjat erkänna för varandra och oss själva att vi börjat tröttna på eftermiddagarna. Det är liksom bara gå och gå och gå och man har ingen lunchrast att längta till. Istället längtar man efter lägret, nästa måltid och att lägga sig raklång i tältet med en bok. Kanske är det också därför våra luncher börjat bli allt längre. En och en halv timme i början av vandringen blev till två timmar i mitten som blev till nuvarande två och en halv timmar. Det är tur att det är så kort tid kvar, annars hade vi kanske inte kommit någonstans efter lunch. Eller också så är det kanske just på grund av att det är så kort tid kvar. Vi har till och med bokat hemresan och kan därför räkna baklänges: Röset på tisdag, 28km på måndag, ytterligare 27km på söndag, ääsch det är ingen idé att vi skyndar oss vi kan allt chilla här en stund till. 

Efter lunch fortsatte dagen med upp ner, ner upp och vi fick även ett okärt återseende av blötmyr utan spång framåt slutet av dagen som gjorde Hanna ilsken och Jennys skor leriga även på insidan. 

Behöver vi ens säga att vi hittade en otrolig lägerplats sen? Vi bor ju bara vid sådana sedan vi kom in i Lappland och Norge.