Dag 63-64

Dag 63: Dáccavággi - Moskánjávri, 30 km

Vi är så glada och tacksamma över finvädret som drabbat oss hela denna etapp. Det sätter verkligen guldkant på vår sista vecka. Och sannolikt är det såhär vi kommer minnas vädret under bandet i efterhand, haha. Det brukar ju vara de fina dagarna man minns! Men…vi har verkligen tappat det!! Och med det menar vi drivet framåt. Vi är så nära att vi vet att vi kommer klara det. Och då är det som att vi glömt att vi fortfarande behöver gå för att komma fram! Exempelvis tog vi sovmorgon och långfrulle i den varma morgonsolen. Sen slog vi lunchrekord: 2h och 45 min. Vi båda låg och göttade oss i solen. Men vi åt dubbel lunch idag eftersom vi hade en extra över så då behövde vi ju lite längre tid för att smälta maten… Nä, det är tur att vi inte haft så här fint väder hela resan för då hade vi nog knappt ens varit i Gäddede vid det här laget. 

Nackdelen med att ta långlunch är att vi har många kilometer kvar att avverka under den sena eftermiddagen och kvällen sen. När vi väl kom iväg från lunchen var klockan kanske 15:30 och då hade vi knappt gått hälften av dagens planerade sträcka. Eftermiddagen är som sagt inte vår favoritdel av dagen. Men vädret var fortsatt fint och vyerna fantastiska. 

Vi har till och från gått förbi en annan vandrare de senaste dagarna som vi inte haft möjlighet att samtala något med. Vi har internt döpt honom till Anders för vi tyckte att han såg ut som en sådan. Idag träffade vi ett annat vandringspar och då passade vi på att fråga om de också stött på Anders… tills vi snart efter frågan ställts kom på att han ju inte heter Anders. Det var ju bara vi som döpt honom till det. Ja…kanske är det bra att vi snart kommer ur den här bubblan innan vi börjar hitta på ännu mer saker som inte är sanna!

När dagen började lida mot sitt slut passerade vi Rostahytta och ytterligare två broar av varierande kvalité. Den första var ok. Den andra kändes livsfarlig. Garanterat den värsta hittills och vi är glada att det nog var vår sista här i grannlandet. Alla ser typ hemsnickrade ut?! Hanna gick över först med livet i behåll men det knarrade rejält under kängorna. Jenny hörde och såg detta och valde därför att vada över vattendraget istället. Det fanns en stig ner till vattnet så det verkade som att fler hade gjort samma val innan henne. (Alla som vill leva?!). 

Efter den nervkittlande händelsen var vi lite trötta och började se oss om efter ett vattendrag att tälta vid. Tyvärr har vi kommit så långt på säsongen nu att det inte är säkert att de vatten som syns på kartan fortfarande finns. Så var fallet idag. Tjärnet var nästan helt uttorkat och så var även utloppen. Nästa chans till vatten låg 5-6 km bort, alternativt behövde vi gå tillbaka en bit. Det ville vi inte. Så trots att klockan var halv åtta och vi egentligen ville bada och äta middag fick vi stå vårt långlunch-kast och vackert knata vidare. Det var i alla fall en väldigt fin kväll! När vi tillslut kom fram var vi så trötta och hungriga att vi knappt kunde tänka. Bara att hitta en plats att tälta på kändes extremt svårt och jobbigt! Efter en del velande fram och tillbaka hittade vi en plätt som verkade platt. Nu hade solen sluta värma för länge sen så det blev ett snabbt bad och sedan middag inne i tältet. 

Vi tänkte även avsluta vår lilla utrustningsgenomgång med att berätta om vad vi haft för kläder och övriga prylar med oss i vår packning. 

Kläder: 

Regnställ från Haglöfs i Gore tex

Tunn vindjacka, vandringsbyxor, shorts, en t-shirt/linne, två par ullunderställ (ett att vandra i och ett att sova i), tunnare fingervantar, regnvantar (Jenny har sina diskhandskar, Hanna har ett par tunna skaltumvantar som ska vara lite regntäta), buff, mössa, keps, dunjacka/dunväst, en tjockare ulltröja, ull-bh, ullsockor i varierande antal, underkläder i material som torkar snabbt. Lager på lager är det som funkar bäst tycker vi och med denna uppsättning kan man bygga många lager. Allt som är i ull är också bra eftersom det värmer även när det är blött. 

Här kommer även en bild på kategorin ”övrigt” som vi burit med oss alla dessa mil:  

Myggnät, gps, pannlampa, bok, glasögon av olika slag, power bank, laddsladdar, kniv, plunta, tvättlina, diskborste, tvål, disktrasa, mjuka vattenflaskor (Hanna har haft en med filter men sen en vecka luktar den skunk så nu dricker hon ur kåsa), kompass, karta, spork, matkåsa… Ja vi har säkert glömt något men detta var nog the essentials i alla fall!

Och på tal om burit så har vi gjort det i varsin 80L rygga. Jennys från Haglöfs och Hannas från Gregory. 

Denna vecka har vi också turats om att bära bubbelflaskan. Idag var det Jennys dag! 

Trots att det är en dag kvar. Och trots att det också ska bli skönt att komma hem. Saknar vi detta redan. Tanken på att vi snart är framme är svindlande.

Dag 64: Moskanjavri - 3 km innan 23km 

Vi vaknade till dimma, vind och vetskapen om att idag var den sista "normala" vandringsdagen av detta äventyr. Dagen till ära planerade vi in en välförtjänt sovmorgon, en hel kvart! Tiden just denna dag skulle senare komma att förvirra oss totalt och vi skulle bli osäkra på om vi ens fått vår sovmorgon. Anledningen var den tidszon som mobilen fått för sig att vi trätt in i; nämligen den finska som ligger en timme före. Mobilen sade senare på dagen att tiden var 12 men betydde det då att klockan egentligen ringde vid 6:15, och inte 7:15 som vi trott? Eller hade mobilen först finskt läge igår, svenskt under natten och nu åter finskt läge? Det som förvirrade oss ytterligare var det faktum att vi hade ägnat oss åt en hel del snoozande av oklar duration. Vi kommer nog aldrig få veta hur mycket sömn vi fick den här natten och vad skönt att det inte heller spelar någon roll!  

Efter några kilometer passerade vi Pältsastugan och fick chansen att fylla på chokladförråden. Den tog vi! Vi hade nämligen planerat att vi "bara" skulle gå till några kilometer innan Treriksröset, en sträcka på ca 23 km. Detta för att kunna ha pigga ben när vi äntligen når det där treriksröset! Så choklad behövdes för att döda all tid vi skulle få i lägret senare under kvällen...

Tyvärr gick planerna i kras, för i takt med att molnen lättade och vinden mojnade så blev lunchplatsen alltmer bekväm. Så bekväm att efter att Jenny lagt sig tillrätta på sitt liggunderlag med magen full av Real turmat så somnade hon. Hanna hade inte mage att väcka henne och hon låg ju trots allt ganska skönt hon också. Så lunchen blev 2,5 timme lång en gång till och lägret nåddes i vanlig tid. Det var dock inga problem att få ner den där chokladen ändå så ingen skada skedd! 

Lägerplatsen vi hittade ikväll utgjorde alltså den sista för den här vandringen och vi var mycket nöjda över resultatet. I den ljumma sensommarkvällen på det kalfjäll som vi älskar så, så fick den här resan ett värdigt avslut. Vi såg bergen framför oss - inte ens i fjärran, utan bergen vars konturer man kunde ana, och kunde konstatera att vi inte skulle passera dem. Röset låg hitom de där bergen. Det som känts så långt bort så länge kunde vi nu ta på. Vi såg in i inte mindre än tre länder, vi såg slutet av Sverige och vi hade gått hit. Morgondagen hägrade som en julaftonsmorgon och känslorna var många.